Allvarsamma leken. Soile pendlar från det djupa till det lekfulla. Hennes bilder skänker betraktaren ett meditativt lugn, eller gör ett krumsprång i färg och höjer livskänslan.

 

Mitt måleri handlar om själens boning – kroppen.
Kroppens boning – husen.
Husens boning – vår plats på jorden.

Redan innan jag var född präglades släkten av den ofrivilliga förvisningen från sin plats på jorden, KARELEN. Vid sju års ålder flyttades jag, Soile, från min plats på jorden, från en slätt i Finlands inland där jag levde sorgfri vid min mormors sida, till den svenska västkusten och till en fostermamma, med ett nytt språk – snabbt att lära.

Hur bräckliga är vi inte, vi människor och samtidigt hur sega är vi inte? Det finns inget annat än att sticka ut sina rottrådar och få fotfäste och hitta sin nya plats på jorden. Men minnen lever sitt liv i oss. Jag minns de två gåtfulla bilder vid mormors säng. Huset i Karelen och förlovningsfotot, med det sepiafärgade paret med milda ansikten som trosvisst tittade mot framtiden. När jag var tretton år och började läsa konsthistoria, kände jag tydligt att konsten kom till mig för att jag skulle kunna uttrycka det som var en ogråten klump i bröstet. Det skulle ta många års ihärdigt sökande och lärande…

Verken kom till och blev en utställning som så småningom fick namnet ”Min barndoms resa”. Den visades både i Sverige och i Finland och blev mitt genombrott. Det ena leder till det andra. 1 000 dagsbilder av de sista 1 000 dagarna på förra årtusendet blev till en livs-mosaik över en vanlig människas liv på jorden före milleniumskiftet. Utställningen byggdes av ”byggstenar” i A5 format av rivna bemålade bitar 640 g akvarellpapper monterade på distanser runt hela väggarna i konsthallen. Det var som att stå i sitt eget colosseum. Millenieutställningens namn var tvunget att bli Carpe Diem. Dessa utställningar kan du i viss mån ta del av här.

Och vad händer i ateljén nuförtiden?
Du kan se ett axplock av mina tusch-laveringar här. Många av dem är i stort format. Tuschen och akvarellen blandar jag. Den har gett mina Soilehus en viss välbehövlig svärta. Akvarellpelarna och de maximalistiska verken målar jag dansande utan eftertanke! Poff bara!

Välkomna!

Länk nedan till en film på Youtube

I ATELJÉN MED KONSTNÄREN SOILE

Soile W. Algeröd artist - English

‘The serious game. Soile, within her art, shifts from a profound expression to a playful expression. Her paintings evoke a meditative calmness to the beholder, or capering in colors and enhancing the quality of life.’

The essence of my artistry is:
The home of the soul – the body.
The home of our bodies – the houses.
The home of our houses – the place.

Already before I was born, my forefathers were denied their home on earth – KARELIA. An involuntary move, a deportation. At seven-years-old, I, Soile was also involuntarily moved. From a sad-free life by the side of my grandma on the Finnish lowland to a new home, a foster home, on the west-coast of Sweden.

How weak we are, us humans. And simultaneously, how tough we are. There is nothing else to do than to start reaching out, stabilizing and find a new home on earth. But the memories are still within us.

I remember the two enigmatic photographs by the side of my grandma’s bed. The house in Karelia, and the engagement photo. The sepia-coloured couple and their kind faces, with faith in their eyes looking towards the future. When I was thirteen and started to study the history of art, I remember how I understood that the art could express and dissolve the big number of uncried tears inside my chest. That was the start of many years of persistent seeking and learning…

Work was produced and transformed into an exhibition named “Min barndoms resa” (“The journey of my childhood”). It was exhibited both in Sweden and in Finland and was my breakthrough. One thing leads to another. 1000 days of paintings of the last 1000 days of the last millennium, became a mosaic of life. Showing the everyday life of a regular human on earth before the next millennium. The exhibition was created by painted 640g aquarelle paper, torn into a5 size and covering all of the walls. Completely surrounding the visitor. The feeling was like standing in your own Colosseum. The name of the millennial exhibition had to be ‘Carpe Diem’. Parts of both exhibitions are shown here.

So, what’s happening in the atelier right now?

A selection of my wash paintings made of ink is shown here. Many of them in bigger formats. The mediums, ink, and aquarelle are blended while working with them. That has given, the well-known trademark, ‘the houses of Soile’s’ a certain much-needed blackness. The aquarelle pillars and the maximized paintings which are intuitively painted and I see them grow and become complete in front of me!

Welcome!